minsonbastian

Hur ska man reagera?
Ska man bli ledsen, arg, besviken, förvånad...
Ja det är en jävligt bra fråga.
Är nog alltsammans skulle jag tro.

Ibland bygger man upp en bild utav någon som tycks inom en vara det allra bästa.
När denna bild inte längre visar sig vara det man trott,
känns det som en ficka i hjärtat fyllts med cement.
Bröstkorgen blir alldeles tung.
Men att man blir förvånad eller det minsta lilla chockerad hör inte till vanligheterna.
Jag borde vara van om man säger så.
Men att vänja sig vid att bli besviken är väl ingenting man vill?
Jag är ialla fall ganska mycket av allt, arg, ledsen och besviken.



Allright.
Från det ena till det andra....


I fredags kom vi hem ifrån Systeryster. Det var verkligen en toppen "minisemester"
Vi hade jätteroligt. Och Bastian var så underbar på bussen.
Min lille älskling.
Det var vääldigt skönt att komma hem efter den långa resan.
Saknade lille Daniel massvis. =)

Nu ligger han deckad är brevid. Att se en hel film blir för mycket för honom =)

Imorgon blir det prov i natur. Energi.
Har lite skolarbete som jag får bränna på med i veckan.

Bara en vecka tills man är 24 då.
Tänk om man hade varit lika förväntansfull inför sin födelsedag som man var när man var barn.

Inte länge tills Bastian fyller 3 år. Stora grabben.


Datorn var lite kass här men en vän till Daniel fixade den.
Nu ska man bara komma på sidor man haft på bokmärke innan...


Bye